9 oktober 2012

Ta-daaaaaa!

Nu har jag varit hos naprapatis. Har blivit tryckt, pressad, rullad, knäckt, stretchad och slutligen överkörd med laser samt liniment. Det var ju skön...t.

NEEJ, det var det inte men nu känns det bättre. Fortfarande ont, men jag kan gå, jag kan stå, jag kan ligga i fosterställning, jag kan svänga från sida till sida (nödvändigt) utan att skrika rakt ut. Jag visste att Arne skulle fixa biffen.

Känner mig at the moment lite (läs: MYCKET) mörbultad. Tror att jag ska ta en kopp kaffe. Sen ikväll, efter födelsedagsfirandet som vi ska på, så ska jag gå en promenad. Arne sa att det var bra.

Vad som hade hänt med ryggen då? Jag har en översträckning = om man är rätt vig och utstretchad som människa (som dansare ofta är) så är det lätt att översträcka sig. Kroppen vet nämligen inte när den ska sätta stopp, eftersom den inte är van vid stopp. Den är bara van vid lite till, lite till.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar